efterstavelse

Publicerad 1918

EFTERSTAVELSE äf3ter~sta2velse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[till EFTER- 8; ordet är bildat ss. motsättning till FÖRSTAVELSE; jfr d. efterstavelse, t. nachsilbe, ändelse]

språkv. stavelse som följer efter den huvudtoniga stavelsen i ett ord; motsatt FÖRSTAVELSE. Lyttkens o. Wulff 1 Ljudl. 45 (1885). Des. Sv. språklj. o. akc. 31 (1898).

Spalt E 237 band 7, 1918

Webbansvarig