Publicerad 1918   Lämna synpunkter
EFTERSNACKARE äf3ter~snak2are, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[till EFTER- 11 c; sannol. efter d. eftersnakker]
(mindre br.) person som tanklöst l. osjälvständigt upprepar (vad ngn annan l. andra förut sagt l. uttalat); jfr EFTERBABBLA, EFTERPLADDRA 2. Sturzen-Becker 2: 40 (1861). De båda författare, vi härmed presentera, .. (äro) icke i allt .. komiténs blinde eftersnackare. Verdandi 1889, s. 47.

 

Spalt E 227 band 7, 1918

Webbansvarig