Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERFÅ, v., sup. -fått.
Etymologi
[till EFTER- 8]
(†)
1) efteråt få l. erhålla (ngt som man ej fått med sig). Alla Officerares bagage (befann sig) på andra sidan (Östersjön), utan en särdeles Guds tilskyndan ej at förmoda at efterfå. M. Stenbock (1716) hos Loenbom M. Stenbock 3: 177.
2) om händelse o. d. (som fattas ss. förebud l. varsel): få efter sig ss. påföljd, efterföljas av (ngt), hava i följe l. medföra (ngt). Iagh (hade) en wnderligh dröm åm mine tender, huilket i tette år intet gåt haffuer efterfåt. Carl IX Calend. 28 (1584).

 

Spalt E 122 band 7, 1917

Webbansvarig