Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERAPARE äf3ter~a2pare, m.||ig. (om kvinna dock hellre EFTERAPERSKA); best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. efteraber, ävensom t. nachäffer]
person som efterapar; imitatör. — särsk.
a) till EFTERAPA 1 a. Efterapare af sprätthökars näsvisa dumdristighet och tanklösa narrspel. SP 1779, s. 482. Göthes och Schillers svulstige efterapare i Tyskland. V. F. Palmblad (1810) i Bref rör. N. skol. hist. 181. A. Sandström i Verdandi 1887, s. 102. — oeg. Bitterhet är .. en stor Nitälskans efterapare. Kling Spectator Ddd 3 b (1735).
b) till EFTERAPA 1 c. Efteraparen af en Credit-Sedel. Förordn. 5 juni 1792, s. 3. Smål.-p. 1890, nr 90, s. 4.

 

Spalt E 97 band 7, 1917

Webbansvarig