Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFFLORESCENS ef1loreʃän4s, äv. e1-, ngn gg äf1-, äv. -ω-, stundom -å-, l. 01—, stundom -esän4s, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. effloreszenz, eng. o. fr. efflorescence, eg.: blomstring, till lat. efflorescere (se EFFLORESCERA)]
1) [jfr liknande anv. av ROS] med. motsv. EFFLORESCERA 1: hudutslag. Andersson Frem. ord (1857). Duodec. sanal. (1885). Med. månadsrevy 1896, s. 423.
2) kem. motsv. EFFLORESCERA 2: efflorescering, utvittring. Andersson Frem. ord (1857). Ahlberg Farm. tekn. 68 (1899). — särsk. konkret, = EFFLORESCERING slutet. Tekn. tidskr. 1873, s. 175. Zinken förenas hastigt med kolsyran i luften och en hvitaktig efflorescens uppstår. Därs. 1876, s. 10.

 

Spalt E 68 band 7, 1917

Webbansvarig