Publicerad 1917   Lämna synpunkter
ECHAPPEMANG eʃap1emaŋ4, l. e1ʃap- l. eʃ1-, stundom -apm-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(ofta skrivet -ment)
Etymologi
[liksom t. echappement av fr. échappement, vbalsbst. till échapper (se ECHAPPERA); jfr äv. eng. escapement]
tekn. del av ett mekaniskt verk som är rörlig på så sätt, att den närmar sig o. vidrör en annan del av verket o. omedelbart därpå drager sig tillbaka; särsk. urmak. avfall (se AFFALL 12 a). Andersson Frem. ord (1857). 2 NF (1907).

 

Spalt E 13 band 7, 1917

Webbansvarig