Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖLING, m.; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Södermanl., Uppl., Gästrikl., Västerb.) döling, dum o. oskicklig l. trög o. långsam person; till DOL, adj. (se DOLL)]
(†)
1) öfvermodig, förmäten person. GR 8: 264 (1533). LPetri SalOrdspr. 21: 24 (1561).
2) odåga, lätting. Achrelius Vitt. 372 (1692). Lind (1749).

 

Spalt D 2597 band 7, 1923

Webbansvarig