Publicerad 1923 Lämna synpunkter DÄF, adj. Etymologi [fsv. däver, fuktig; jfr DÄFVA, v., o. DÄFVEN; möjl. besläktadt med sv. o. nor. dial. dave, vattenpöl, samt DABBA] (†) fuktig, däfven. Roberg Beynon 207 (1709). VetAH 1740, s. 471. Afledn.: DÄFVA, r. l. f. (†) fukt, tö. Rosenhane Ven. 90 (1680). Spalt D 2503 band 7, 1923 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
