Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYTT, r.
Etymologi
[sannol. liksom d. døjt, t. deut, af holl. duit, af ovisst urspr.]
(†) eg.: benämning på ett litet holländskt skiljemynt; särsk. ss. beteckning för ngt ytterst ringa l värdelöst: skärf, vitten. Gud kiöper med sitt blod; wi sälja för en dytt. Runius Vitt. 2: 130 (1713).

 

Spalt D 2470 band 7, 1923

Webbansvarig