| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DYRKARE dyr3kare2, m.||(ig.) (om kvinna nyttjas hellre DYRKARINNA, DYRKERSKA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
vbalsbst. till DYRKA, v.1
1) motsv. DYRKA, v.1 II 1: tillbedjare. The Hedniske Affgudhar och theras Dyrkare. Schroderus Os. 1: 231 (1635). Guds sanne dyrkare. Hasselroth Campe 57 (1794). Den heliga jungfrun och helgonen hade ännu nitiska dyrkare. Cronholm Lig. 14 (1839). — jfr AFGUDA-, BELÄTES-, BILD-, DJÄFVULS-, ELDS-, FETISCH-, FÖRFÄDERS-, GUDS-, LJUS-, MARIA-, MÅN-, MÅNGGUDA-, ORM-, SATANS-, SOL-, STJÄRN-DYRKARE m. fl. — särsk.
a) (†) motsv. DYRKA, v.1 II 1 c: bekännare. En myckenhet af folk, af alla kön och år, .. dyrkare af Christi sanna lära. JGOxenstierna 5: 27 (c. 1817).
b) motsv. DYRKA, v.1 II 1 d α. Den orättfärdige Mammon samlar sina dyrkare till egennyttiga beräkningar och bedrägliga aftal. Franzén Pred. 5: 90 (1845). — jfr FEBUS-, MAMMONS-, VENUS-DYRKARE.
c) motsv. DYRKA, v.1 II 1 d β. Sanning älskelig är, och gör sina dyrkare sälla. Nicander GSann. 4 (1766). Uti Dagbladen ha månge begynt ifra mot Latinska Språket och des dyrkare. SP 1779, s. 917. Vinets dyrkare. Kellgren 2: 318 (c. 1785). En könets dyrkare värderat henne föga. Stagnelius (SVS) 3: 158 (1813). En nöjets dyrkare. Hedberg Hel. 16 (1865). Krigets hjältar och dyrkare. Hallström i 3SAH 24: 455 (1910). — jfr LIFS-, SKÖNHETS-, VISHETS-DYRKARE m. fl.
2) motsv. DYRKA, v.1 II 2: tillbedjare; stundom: älskare. Envallsson Nybygget 53 (1783). Hennes skönhet och begåfning förmådde fästa vid henne många beundrare och äfven trogna dyrkare. NF 15: 1575 (1891). — jfr HJÄLTE-, KVINNO-, SJÄLF-DYRKARE m. fl.
3) (†) motsv. DYRKA, v.1 II 3: person som högt aktar l. värderar l. vördar ngt. Aldeles Svänsk sinnad; .. en dyrkare af Öfverhet, Lag och ordning. Kempe FabritiiL 153 (1762).
a) [jfr motsv. anv. i d.] (†) motsv. DYRKA, v.1 III 1: odlare. Hernlund SkollagstH 1: 42 (1746). Jorden är icke motsträfvig, at betala mödan åt sine dyrkare. CGEkeberg i VetAH 1761, s. 68. Thorild (Hans.) 1: 169 (c. 1785).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (numera knappast annat än med afs. på vetenskapsgren o. d.) motsv. DYRKA, v.1 III 2: idkare, utöfvare. Astrologiens dyrkare. Block Progn. 7 (1708). Ju mera kunskapen kommer i almänt tycke, ju mera anseende, ju flera dyrkare får han. Schultze PVetA 1750, s. 8. Vetenskapernas och de fria konsternas dyrkare. Bremer Hertha 92 (1856). Vetenskap och vitterhet, konst och slöjd fingo också inhemska dyrkare, de där snart började täfla med .. de inkallade utländingarne. Wrangel Stenbock 3 (1910). — jfr VETENSKAPS-DYRKARE.
Spalt D 2465 band 7, 1923