Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYRING dy3riŋ2, sbst.2, om person m.||ig., om sak r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[afledn. af DYR, adj. (ss. t. ex. FULING : FUL)]
(hvard.) försäljare som är dyr på sina varor (jfr DYR, adj. I 2); dyr pjäs; (jfr DYR, adj. I 1 a); jfr DYRENDAL. De var mig en dyring! Östergren (1918).

 

Spalt D 2459 band 7, 1923

Webbansvarig