Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYNT, sbst.1, anträffadt bl. i pl. -er.
Etymologi
[fsv. dynter, motsv. isl. dyntr, feng. dynt, eng. dint; jfr DUNT, sbst.1]
(†) slag. jfr: I förstone slap någer hug löös så att någre aff them finge fultaga yxehammars dynter. Svart G1 15 (1561).

 

Spalt D 2445 band 7, 1923

Webbansvarig