Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUR, sbst.2
Etymologi
[efter nt. duur, dure l. holl. duur, vbalsbst. till nt. resp. holl. duren, vara, räcka (se DURA, v.3)]
(†) lång tid (framåt); anträffadt bl. i uttr. på dur, för lång tid framåt. (I alla härader borde inrättas spannmålsmagasin, där spannmål) lades j förwaring wäll torckadt och på dur tillredt. RARP 2: 119 (1634). Düben Boileau Sat. 71 (1722).

 

Spalt D 2382 band 7, 1923

Webbansvarig