Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUPE dyp4, sbst.; pl. (†) -er (Leopold 3: 187 (1798, 1816), Topelius Vint. I. 1: 153 (1863, 1880)).
Etymologi
[af fr. dupe, f., af ovisst urspr.]
(numera knappast br.) lättnarrad l. godtrogen person, (ngns) narr; numera blott i predikativ ställning o. närmande sig bet. af ett adj.: lurad, narrad. Högmodet at icke bekänna sig dupe. Kellgren 3: 213 (1793). Sedan .. (Almqvist) engång i teorien blifvit dupe af sin egen skenfagra bevisledning. Sturzen-Becker 1: 94 (1861). Hallström NNov. 52 (1912).

 

Spalt D 2379 band 7, 1923

Webbansvarig