Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DULKA, f. l. r.; pl. -or.
Ordformer
(dillka, tillgk Hof)
Etymologi
[sv. dial. duleka (Västerg., Söderm.), dullka (Västerg.), dullikä (Gottl.); dimin.-bildning till DUFVA, sbst.; jfr ä. d. dulle, dullike, ung dufva]
(†) smekord till dufvor. Hof DialVg. 106 (1772). Tranér Anakr. 138 (1826, 1833).

 

Spalt D 2352 band 7, 1922

Webbansvarig