Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUELLERA dɯ1äle4ra, äfv. du-, äfv. -el-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DUELLANT o. DUELLIST (se under afledn.).
Etymologi
[af t. duellieren, af mlat. l. it. duellare; jfr DUELL]
strida i duell l. hafva en duell (med ngn); äfv. oeg. Schmedeman Just. 767 (1682). Man på värja duellerar. Hagberg Echegaray 99 (1902).
Afledn.: DUELLANT, m. [jfr t. duellant, it. duellante] person som duellerar l. brukar duellera. Isogæus Segersk. 608 (c. 1700). Rydberg Frib. 203 (1857). —
DUELLIST, m. [jfr fr. duelliste, it. duellista] (numera knappast br.) duellant. Schmedeman Just. 766 (1682). Wetterstedt ConvOrdb. 205 (1822).

 

Spalt D 2333 band 7, 1922

Webbansvarig