Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUELL dɯäl4, äfv. du-, r. (m. Sahlstedt (1773), Lundell (1893)) ((†) n. Schmedeman Just. 326 (1662), 766 (1682)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(duel 16711780)
Etymologi
[ytterst af lat. duellum, äldre form för bellum, krig, i mlat. gm anknytning till duo, två, omtydt till tvekamp; jfr DUELLERA]
efter vissa regler (med värja l. pistol l. dyl.) utkämpad strid mellan tvenne personer, till hvilken den ene, med anledning af ngn förolämpning (mot honom själf l. ngn anhörig o. d.), utmanat den andre; i Sverge förbjuden o. belagd med strängt straff sedan 1662. Duell på värja, pistol. Falla i en duell. Utmana ngn på (förr äfv. till) duell. RARP 4: 244 (1649). Något Duell eller Slagzmåhl. Schmedeman Just. 326 (1662). Han skröt mycket .. af sitt courage, och sina många Dueller. Humbla Landcr. 132 (1740). Hos oss förekomma numera dueller på lif och död högst sparsamt. Almqvist GMim. 3: 73 (1842). jfr PISTOL-, STUDENT-DUELL m. fl. — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Duell på knytnäfvar, på flaskor. Amerikansk duell (se AMERIKANSK b). Wikner Lifsfr. 1: 141 (1866; om meningsbyte). Den stora avgörande duellen mellan England och Frankrike om besittningen av den Nya Världen. Steffen Krig 2: 49 (1915).
Ssgr: A: DUELL-BROTT. (duells- Abrahamsson, Biberg 3: 324 (c. 1823)) Abrahamsson 566 (1726; efter handl. fr. 1696).
-MÅL. (duells- FörarbSvLag, Flintberg Lagf. 4: 857 (1801)) FörarbSvLag 2: 163 (1700).
-PLAKAT. (duells- Abrahamsson 596 (1726; efter handl. fr. 1688), Sundén (1885)) benämning på de kungliga förordningarna med förbud mot dueller. Schmedeman Just. 796 (1683).
B: DUELLS-BROTT, -MÅL, -PLAKAT, se A.

 

Spalt D 2332 band 7, 1922

Webbansvarig