Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUBBA dub3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Bremer Dal. 128 (1845)).
Etymologi
[jfr östfris. dubben, intensivbildning till fris. duwa, nt. duwen, stöta (jfr DUBBA, v.3)]
(hvard., föga br.) slå, stöta; drämma till (ngn l. ngt). Et korsande och dubbande på bröstet, när klåckorna begynte gå, kunde fördrifva den orene anden. GbgMag. 1760, s. 694. Och dermed han dubba’n / I skallen med klubban. Sehlstedt 1: 200 (1853, 1861). Klint (1906).

 

Spalt D 2310 band 7, 1922

Webbansvarig