Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÖPPLA, v.2 -ade
Ordformer
(-pl- Linc., Spegel)
Etymologi
[af nt. dröppeln; till stammen i DRYPA]
(†)
1) drypa, droppa. När en medh beswär eller dröplande kastar sitt Watn. Linc. (1640; under stranguria).
2) drägla. Någre Strå från en ko, som hon dröplat uti. KultHM 3: 76 (i handl. fr. 1706). Spegel 387 (1712).
Särsk. förb. (till 1): DRÖPPLA UT. (†) Lucidor (SVS) 224 (1672).

 

Spalt D 2299 band 7, 1922

Webbansvarig