Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÖPEL, sbst.2, m.?; best. -en.
Etymologi
[sannol. af ett äldre drypil, afledn. till (perf.-part.-stammen i) DRYPA]
(†) saliv som dryper ur munnen (på ett djur), fradga, skum (kring munnen). Kan .. (nötkreaturet) icke idisla, tå skal Dröpelen eller Skummet tagas aff ett Fåår (o. gifvas det sjuka djuret). IErici Colerus 2: 45 (c. 1645). HushBibl. 1755, s. 192.

 

Spalt D 2298 band 7, 1922

Webbansvarig