Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRÄNKA dräŋ3ka2, v. -er (pass. -es, äfv. -s), -te, -t, -t (ipf. -ng(h)t(t)e, sup. o. p. pf. -ng(h)t (angifvande det ännu förekommande hvard. uttalet utan k-ljud) OPetri Kr. 23 (c. 1540), HT 1906, s. 130 (i handl. fr. c. 1585), Rudbeck Atl. 2: 356 (1689: drängtes)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Mellin Nov. 2: 143, 167 (1849, 1867: mandränkelsen, folkdränkelsen; efter nt. manndrenke)), -NING (se afledn.).
Ordformer
(-kia (-kie-) GR 1: 28 (1521), Möller (1745). -ka (-ke) Ps. 1695, 13: 1 osv.)
Etymologi
[fsv. drænkia, motsv. d. drænke (i nyd. bl. i den tekn. bet.: genomdränka (se 4) o. i bet.: para sig, om vissa fåglar), isl. drekkja, mnt. drenken, ge att dricka, dränka, feng. drencan, ge att dricka, dränka (eng. drench), got. dragkjan, ge att dricka, t. tränken, ge att dricka, genomdränka. Ordet är kausativum till DRICKA, v., o. betyder alltså urspr.: komma ngn att dricka]
1) döda l. aflifva (ngn) gm nedsänkning o. kväfning i vatten (l. ngn annan vätska) l. gm att låta vatten osv. stiga öfver o. kväfva (honom); komma (ngn) att drunkna. Dränka hundvalpar, kattungar. GR 1: 28 (1521). (Konung Syolms) tienare seyas haffua drängt honom vthi itt myödhakar. OPetri Kr. 23 (c. 1540). Folket kastades öfwer bord, och drenchtes som hundar. GR 14: 395 (1542). Faraos .. utvalda kämpar dränktes i Röda havet. 2Mos. 15: 4 (Bib. 1917). — särsk.
a) refl.: begå själfmord gm att kasta sig i vatten, äfv. (hvard.) om drunknande gm olyckshändelse o. d. (ej skarpt skildt från b). Hon har flera gånger sökt dränka sig. Var försiktig, när du badar, så att du inte går och dränker dig. (Då) sprangh Konungen sielf up i miödkaaret .., dränckte sig tå ther och blef dödh. LPetri Kr. 18 (1559). Kan så illa hända, att någor .. dränker eller stinger sigh sielff i hiäl. Lagförsl. 476 (c. 1606). Berättelsen om den af sig komne köpmannen Giers .., at han skulle dränkt sig, var ogrundad. Porthan BrefCalonius 574 (1799). Hvem går af sådana skäl / och dränker sej? Andersson Plautus 68 (1901).
b) (numera bl. hvard. i vissa trakter) refl. o. pass. i intr. bet.: drunkna. (Odoaker) miste swåra mykit folck, somblige wordo slagne, somblige dränckte sigh vthi flodhen Athesi. Schroderus Sleid. 102 (1610). Jag (fick) .. se, at en Katt låg ned i strömen, som hölt på at dränka sig. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754). Månge (af bönderna) blefvo slagne, en stor del dränkte och de öfrige räddade sig med flykten. Lagerbring 1Hist. 2: 270 (1773). Cavallin (1875).
c) med sakligt subj. (vatten l. dyl.). Om tu gåår igenom watn, wil iagh wara när tigh, at strömanar icke skola drenckia tigh. Jes. 43: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: fördränka). Watnet dränker osz. Schroderus Hoflefv. 284 (1629).
d) (i sht tekn.) i öfverförd anv.; med afs. på materie l. ämne: gm sänkande under l. rikligt begjutande med vatten hindra (ngt) i dess normala utveckling l. göra det odugligt l. kraftlöst, ”kväfva”, ”kväsa”. Tillsättes .. för mycket vatten, så .. blifver (kalken) .. delvis osläckt eller dränkt. Rothstein Byggn. 159 (1856). Att .. slå vatten så-tals ned i (kol-)milan .. är bestämdt skadligt, ty derigenom dränkas en del kol. Svedelius Koln. 90 (1872). Ett ”öfverblött” eller s. k. ”dränkt” korn. UtsädT 1895, s. 190 (om maltkorn som blötts för länge, innan det lagts till groning).
e) mer l. mindre bildl.; ofta med sakligt obj., om behandlande af ngt med ett flytande ämne l. ngt som kan jämföras därmed; ofta ungefär liktydigt med: döda, utsläcka, kväfva, tillintetgöra, förinta, göra slut på. Dränka sin sorg i glaset. Vthi Christi sår och blodh, / All dödsens förgifft (kan) dränckas. Ps. 1695, 13: 1. (Han) Gick derifrån med sorgsen mine, / At dränka sin förtret uti sin grannes vin. Triewald Lärespån 88 (1714). Sedan mamsellen nära dränkt gumman i vänskapsförsäkringar .., satte hon sig. Wetterbergh Penning. 262 (1847). Birger dränkte sina fienders anslag i deras blod. Svedelius i SAH 41: 210 (1866). Dränka hela den västerländska bildningen i ett haf af öfvertro och vidskepelse. Rydberg 13: 219 (1893). Dränka (tidnings-)korrespondenterna i champagne. Cavallin Kipling Kung 8 (1897).
2) sänka (ngt) helt o. hållet under vattenytan o. d.; sätta (vanl. permanent l. för längre tid) under vatten; äfv. om vatten o. d.: öfversvämma; i p. pf. äfv. med adjektivisk bet.: satt under vatten. Hwar til mån watnet doch, som lätt kan jorden dräncka, / Är skapat? Spegel GV 96 (1705). Risplantan .. måste vara dränkt, om han skall lefva. (Bladh o.) Hornstedt 139 (1784). Tufvor, hälften dränkta, simma / Mellan lågväxt tall och al. Sätherberg Dikt. 1: 89 (1862). Genom Kila-åns årliga öfversvämningar dränkas för närvarande omkring 3,000 tunnland den bördigaste .. jord. LAHT 1881, s. 182. Att nedersta partiet af Indalsälfvens bergdal befinner sig under .. Östersjöns yta, och således är dränkt. Ymer 1914, s. 149. — särsk.
a) (†) om ett sätt att röta lin gm att lägga det i vatten. Linet .. förer man til vatn, at ther rötas och dränkas. Broocman Hush. 2: 72 (1736). Ahlman (1872).
b) med tanken särskildt på att det sänkta är för beständigt försvunnet (icke kommer upp igen); äfv. mer l. mindre bildl. (jfr d). Gvdh haffuer på någon tijdh doppat tigh vnder watnet, och .. haffuer icke för then skul welat drenckia tigh. Balck Ridd. L 6 b (1599). Såga och dränka isen (dvs. stöta de lossbrutna isflaken in under den fasta isen). GHT 1895, nr 299 A, s. 3. Ett fartyg .., tillhörande (turkiska) staten, (skall ha) dränkt ett stort antal lik i Svarta hafvet. Därs. nr 266, s. 2. — särsk.
α) i numera obr. förb. Igenom en förskräckeligh Storm och Owädher störte och dränkte (Gud) berörde Flåta til Haffsens Botn. Schroderus Os. 2: 361 (1635). En förskräckelig storm .. dränckte mitt Skiepp. Mörk Ad. 2: 298 (1744).
β) (†) refl. o. pass. med intr. bet.: sjunka; i p. pf.: sjunken. (Lat.) Navis submersa .. (sv.) Vndergången, dränckt. Linc. (1640; under submergo). Twå aff the största Skeppen ginge .. til botnen och dränckte sigh. Sylvius Curtius 651 (1682). Alla styckekulorna .. dränkte sig genom isen med ett faseliget råmande. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750).
c) om fullständigt nedsänkande i annan vätska än vatten. (Pilens) svanepennor dränkte sig / Allt i hans hjerteblod. Runeberg 3: 147 (1833). Smält socker .. till sådan mängd, att ananasen kan dränkas däri. Grafström Kond. 88 (1892).
d) mer l. mindre bildl.
α) låta en vätska rikligt flöda öfver (ngt), öfversvämma (ngt med ngt); i sht i p. pf. med adjektivisk bet.: öfversvämmad af, full af ngt. Ögat var dränkt i tårar. Dränka landet i en flod af brännvin. En förmodad (export-)öfvervigt kan icke heller dränka våra näringar med någon penningeflod. Posten 1769, s. 904. Dränkt i tårar. Weste (1807). Verlden blir dränkt i romaner. SthmFig. 1846, s. 53. Ja, ett svärd har Herren, och det dryper av blod och är dränkt i fett. Jes. 34: 6 (Bib. 1917). — jfr MÅNSKENS-, SKIMMER-, SOL-DRÄNKT.
β) sänka (ngt) helt o. hållet ned (i ngt), komma (ngt) att helt o. hållet sjunka ned (i ngt); refl. o. pass. äfv. med intr. bet.: helt o. hållet försjunka l. sjunka ned (i ngt). Hiertat (hos den döende syndaren) spricker och dränckes i sorg. PJGothus Savonarola SyndSp. I 4 a (1593). De .. önskade endast at dräncka sig uti lustar. Mörk Ad. 2: 64 (1744). Mitt väsen, hänryckt, stumt, i känslors haf sig dränker. Lidner 1: 79 (1784).
γ) komma (ngt) att försvinna (i ngt som i jämförelse med detta är öfverväldigande stort l. mäktigt), begrafva; med saksubj.: uppsluka, öfverväldiga, ”slå ihjäl”; refl. o. pass. äfv. i intr. bet.: försvinna i (ngt). Argumenterne äro likasom dränckte uti ord och örat hör mehra än minnet hinner fatta. Höpken 2: 616 (1760). Man dränker det Blåa uti Rödt (dvs. fördrifverden blå färgen med rödt). Miniatursk. 20 (1784). Vrål af röster, som förbanna, / dränks i stolta toners gång. Rydberg Dikt. 2: 84 (1891). En störtsjö af skratt föll och dränkte hans ord. Lundegård DrMarg. 2: 95 (1906).
3) (mindre br.) lägga öfver (ngt) ett hölje hvarunder det försvinner l. döljes, fullständigt dölja (ngt) under en annorlunda färgad yta, öfverdraga (ngt med ngt), hölja; ofta med saksubj. Man dränker .. (lärftet hvarpå skall målas) med krita eller gips, som är rifven med handsklim. Miniatursk. 87 (1784). Kalkslöjan, under hvilken ty värr blott för många af .. (de gamla freskerna) dränkts. Bildt Ital. 79 (1896). — bildl.: hölja; stundom motsvarande: måla, färga l. dyl. Om Raphaëls konst mig unnad blef, jag dränkte / Den rena duken med din skönhets dag. Kullberg Dikt. 34 (1850). Solen sjönk i samma stund, / Purpur dränkte himlens rund. Josephson GulaR 42 (1896).
4) grundligt l. fullständigt blöta l. fukta (ngt i ngt l. med ngt), genomdränka, indränka, genomfukta. Byka .. (dvs.) med warm luut blöta, drenka och gnugga the linkläder, som sedan skola wid siön twettas och sköljas. Spegel 73 (1712). Nya (tapplager) af stenek, som blifvit dränkte i kokande olja. Stål Byggn. 1: 186 (1834). Dränka i lim. Meurman (1846). Hafva .. (sadeltäckena) blifvit .. dränkta af svett. Wrangel HbHästv. 227 (1885). Dränka sitt läger i tårar. Hahnsson (1888). Regn och dimmor dränka om sommaren de skoglösa platåernas mossar och gräsbevuxna marker. NF 13: 1044 (1889). Turkar och kristne (hafva) dränkt mullen .. med sitt blod. Heidenstam End. 171 (1889). — jfr GENOM-, IN-, KALK-, LIM-, OLJE-, REGN-, TJÄR-, VATTEN-, VITRIOL-DRÄNKA m. fl. — mer l. mindre bildl. Dränkte medh söteste nectar. AWollimhaus Vitt. 26 (1670). (Lao-tses) sammanträngda, i mystik dränkta uttryckssätt. NF 9: 755 (1885). Har du en femma, / dränk den som jag! Heidenstam Vallf. 148 (1888).
Särsk. förb.: DRÄNKA IGENOM10 040 l. 032, äfv. GENOM40 l. 32. (mindre br.) till 4: genomdränka.
DRÄNKA IN10 4. till 4: indränka. Dränka in med olja. Hoppe (1892).
Ssg: (2) DRÄNK-KROK. (i vissa trakter) fisk. ”krok” (dvs. följd af skötar som vid slutet böjts på visst sätt l. försetts med en själfständig, på visst sätt böjd afdelning) som utlägges på bottnen af djupt vatten. Vid Kråkön (i Hälsingland) lägger man på försommaren dränkkrokar på 25—32 m. djup; 2 krokar i följd med 8—10 skötar (skötlängder) i varje. Arwidsson Strömm. 32 (1913).
Afledn.: (2) DRÄNKE, n. [jfr BYGGE : BYGGA] (i vissa trakter) fisk. i uttr. lägga dränke, lägga på dränke, om utläggande af bottenskötar på djupt vatten (minst 35—40 meter). Arwidsson Strömm. 25 (1913).
DRÄNKNING, r. l. f. särsk. (mindre br.) till 3; konkretare. Man bör först genom en dränkning, såsom Artisterne säga, hvilken tjenar til grund, bereda de saker på hvilka man vil (måla med olja). Miniatursk. 88 (1784).
Ssg: dränknings-offer. arkeol. till DRÄNKA 1, om lefvande offer som aflifvades gm att dränkas. Att germanska, också nordiska, dränkningsoffer förekommit, synes .. icke kunna bestridas. Landsm. 1911, s. 628.

 

Spalt D 2265 band 7, 1922

Webbansvarig