Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUNT drun4t, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. eg. samma ord som DRUNT, sbst.2]
(numera bl. starkt bygdemålsfärgadt, föga br.) fjärt. Drunt, Crepitus. Schenberg (1739; möjl. allmännare: dön, brak?). Lind (1749). Weste (1807). Lundell (1893; angifvet ss. bygdemål).

 

Spalt D 2214 band 7, 1922

Webbansvarig