Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRICKERI, n.; pl. -er.
Ordformer
(drick- Thyselius HandlReform. 2: 229 (1544), HernösDomkP 1693, s. 27. dryck- (drijk-) GR 21: 198 (1550), Tessin, arkaiserande äfv. senare: Mellin Nov. 1: 564 (1832, 1865: dryckerier, pl.), Högberg Vred. 1: 251, 3: 240, 348 (1906))
Etymologi
[kanske snarast försvenskning af DRINKERI. Formen dryck- beror måhända närmast på inflytande från DRYCKENSKAP]
(†) vbalsbst. till DRICKA, v. 6 o. 7: drickande (af starka drycker); dryckenskap, fylleri; dryckeslag. Swalg, drickerij och andre laster. Thyselius HandlReform. 2: 229 (1544). Hon (har) begiffuit sigh i drickerij med öffuergiffne soldater. BtHforsH 1: 168 (1629). Under ymnigt dryckeri af öl. Hagström Herdam. 2: 94 (citat fr. 1636). Ibland strandsittarne var dryckeri och skörlefnad. CGTessin (c. 1760) hos Ehrerheim Tess. 307 (1757). Endast de djäknar, som hade en stor buk genom sitt dryckeri, aktades som rätte karlar. Högberg Vred. 3: 248 (1906).

 

Spalt D 2107 band 7, 1922

Webbansvarig