Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRANGLA, v.
Etymologi
[sv. dial. drangel, drangle, gå o. söla (Jämtl.), draungel, gå långsamt l. med slapp hållning (Dalarna); jfr nor. dial. drangla, släpa sig fram, söla; sannol. af DRA(GA) o. DANGLA; jfr äfv. eng. dial. drangle, dringle (dring), gå o. drifva, väl af draw, drawle, drag o. dangle, dingle]
(†) släpa sig fram; framsläpa sitt lif. Iagh orkar icke så gå och drangla med ett stycke aff hierta, som een halff Menniskia. Gallius AÅkeson D 1 a (1643).

 

Spalt D 2078 band 7, 1922

Webbansvarig