Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOLGARE, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[ordet är ett c. 1840 bildadt nomen agentis till det hos Spegel Gl. upptagna ordet dolga, dräpa, hvilket denne synes hafva konstruerat fram på grundval af artikeln dolg (ffris. ord med bet. sår) i glossaret till Lindenbrog Codex leg. ant. (1613)]
(†) mördare, dråpare. Men sägen, hvar är gränsen stäld för dolgarns flykt? Palmblad Aischylos 206 (1842). — jfr ARGUS-, MODER-, MÄNNISKO-DOLGARE.

 

Spalt D 1899 band 7, 1920

Webbansvarig