Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DOGMATIST dog1matis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. dogmatist, fr. dogmatiste, af mlat. dogmatista, af gr. δογματιστής, eg. person som uppställer lärosatser, af δογματίζειν (se DOGMATISERA)]
1) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. mlat.] (†) person som utbreder (nya) religiösa läror l. villomeningar, villoande, kättare. Dogmatister, de der andre förföra och bedraga medh sin wilfarande lära. Thyselius Bidr. 87 (i handl. fr. 1623).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (knappast br.) anhängare af dogmatismen i bet. 2, särsk. 2 a. G. Dalin (1871).

 

Spalt D 1880 band 7, 1920

Webbansvarig