Publicerad 1918   Lämna synpunkter
DJUPNA 3pna2 (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[afl. af DJUP, adj.; jfr d. dybne, nor. dial. djupna, eng. deepen]
I. [jfr motsv. anv. i d., nor. dial. o. eng.] intr.: blifva djup(are).
1) [jfr motsv. anv. i d.] (mindre br.) i eg. mening, till DJUP, adj. 1 (o. 2); särsk. om vatten, sjö, haf, flod osv. l. om grund o. d. på bottnen af sjö (osv.).
a) med saksubj. En .. Bank af 16 à 18 f(amna)r .., hvilken snart djupnar till några och 20 f(amna)r. Klint Kart. 71 (1807). Rymden djupnar (för min syn). Böök Stridsmän 67 (1910); jfr 2. Slutligen djupnade bäcken mera. Berg Sjöfallsb. 76 (1910).
b) opers. Montan Underr. uti segl. 2 (1787). Som man .. förmodade att det var långgrundt, sprang folket i vattnet för att vada i land, men inom få ögonblick djupnade det åter. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 286 (1840).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] i utvidgad l. öfverförd anv.; särsk.
a) till DJUP, adj. 5, om blick l. ögon. De lyssnandes ögon fingo något af .. (berättarens) egen visionära makt, vidgades och djupnade som hans. Hallström Brilj. 160 (1896). Ekelund Syner 102 (1901).
b) till DJUP, adj. 8, om mörker, natt, skugga o. d. Skuggorna djupnade på stranden. Bremer G. verld. 5: 245 (1862). Ullman En flickas ära 163 (1909; om skymning). — (föga br.) opers. Det djupnar så stjärnlöst. Österling Offerkr. 94 (1905; i fråga om kvällshimlen).
c) till DJUP, adj. 9, om färg, färgskiftning o. d. Den här (rosen) skall bli blekröd med djupnande färg i vecken ända till karmin. Hallström Brilj. 102 (1896). Sällsamt lysande, djupnadt blå / blir hafvets färg. Ekelund Syner 59 (1901). Ossian-Nilsson Slätten 54 (1909).
d) till DJUP, adj. 10, om ton, klang o. d. Den underligt uttrycksfulla rösten liksom djupnade i klangen för hvart ord. Ullman En flickas ära 48 (1909).
e) till DJUP, adj. 12 (särsk. 12 d, i, k), öfvergående i bet.: tilltaga i styrka l. intensitet. (Hennes) ögon riktades .. sökande ut och stannade i djupnande visshet. Hallström Purpur 133 (1895). Nattens tystnad djupnade alltmer omkring honom. Hirn Hearn Exot. 3: 44 (1904). Ögon, i hvilka medlidandet och smärtan stelnade och djupnade mot ett ofattligt strängt lugn bakom. Hallström De fyra el. 224 (1906); jfr a. En dikt, .. hvars skönhet djupnar, ju längre man betraktar den. F. Böök i SvD 1914, nr 325, s. 7.
f) till DJUP, adj. 13 a. Ibland strör (Fröding) .. in en dikt (i kåseriet), och då växer och djupnar hans framställning med ens. Berg Sv. skald. 89 (1906).
Anm. till I 2. Denna anv., som måhända beror på påverkan från eng., har åtm. nu en utprägladt litterär stilfärg. Dess spridning synes utgå från Hallström.
II. [jfr liknande anv. i eng.] (knappast br.) tr.: göra djup, fördjupa. Sorgen skärper och djupnar ett eller annat kynnesdrag. Berg S. Clerck 139 (1898); jfr DJUP, adj. 12, 13.

 

Spalt D 1758 band 7, 1918

Webbansvarig