| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
DJUPHET jɯ3p~he2t (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3, i sht 3 b) -er.
1) (med afs. på brukligheten jfr anm. nedan) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara djup.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. mnl.] i eg. anv., motsv. DJUP, adj. 1 o. 2; jfr DJUP, sbst. 3, o. DJUPLEK 2 a. Rummets djuphet hindrade solen att nå dess bortersta partier. Vägarnes diuphet. 2 RARP 6: 647 (1731); jfr DJUP, adj. 1 e. Salbergs och Fahluns grufvors diuphet vitna .. om deras höga ålder. Dalin Hist. 1: 250 (1747). Snöns utomordentliga djuphet på detta ställe. Læstadius 1 Journ. 244 (1831); jfr 2 a.
b) i öfverförd anv. Vi se väl diupheten af vår skyldighet i kraft af fierde budet at vara ömme om våra barn, så framt vi vele hedras som Föräldrar; men derjämte se vi diupheten af vår okunnighet i tilkommande händelser. Dalin Arg. 2: 317 (1734, 1754); jfr DJUP, adj. 12 b, DJUP, sbst. 9. — särsk. [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. mnl.] motsv. DJUP, adj. 13, = DJUP, sbst. 12 g; jfr DJUPLEK 2 b.
α) i fråga om tanke, ord osv.; jfr DJUP, sbst. 12 g α. Lagerbring 1 Hist. 2: 388 (1773). Djupheten el(ler) outransakligheten af Guds domar. Björkegren (1786; under profondeur). Wikner Tankar o. fr. 17 (1872).
β) i fråga om person (o. ngt därmed likvärdigt); jfr DJUP, sbst. 12 g β. Med statsmannens djuphet (förenade Sten Sture d. ä.) menniskovännens ädelhet. Strinnholm Vas. 1: 161 (1819). Rudin 1 Evigh. 1: 689 (1873, 1878). — jfr TANKE-DJUPHET.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] = DJUPLEK 1 a; jfr DJUP, sbst. 4. Luth Astr. 9 (1584). Ett Söke Iärn (dvs. en sond), ther medh man .. ransakar Sårets Diupheet. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under spik). Skieppets Drächt eller Diuphet under Wattn. Rosenfeldt Tourville 119 (1698). Djupheten som bestås ifrån ryggen af lägret til fronten af främsta linien. Stadg. ang. landtmil. 4: 1393 (1709). Notens diuphet brukas här i siön föga mer än til 3 famnar. Tiselius Vätter 1: 117 (1723). Johansson Noraskog 3: 59 (1884; efter handl. fr. 1657). — (†) (Jordens) Diupheet ifrån Himmelen. Rel. cur. 25 (1682). — särsk. mil. = DJUPLEK 1 a β; jfr DJUP, sbst. 4 b α. En djuphet af femtio man. Palmblad Fornk. 2: 170 (1844).
b) (mindre br.) i fråga om färg; jfr DJUP, adj. 9. Sönderstött blått glas af olika djuphet i färg. Berzelius Kemi 2: 606 (1822). Tekn. tidn. 1871, s. 407.
3) [jfr motsv. anv. i mnl.] mer l. mindre konkret, om ngt som är djupt; särsk.
a) (†; jfr dock slutet) = DJUP, sbst. 1; jfr DJUPLEK 3. (Icke) högheet, eller diwpheet .. kan skilia oss j frå gudz kärleck. Rom. 8: 39 (NT 1526; Bib. 1917: någon makt i djupet); jfr slutet. Diupheeten i hafwet. Lex. Linc. (1640; under pelagus). (När ett ”brännglas” ställes mot solen,) Så hennes Strjmors Udd uti thes Diuphet fälles. Spegel Guds verk 287 (1685). Ett berg, hwarinunder een faselig diupheet syntes. S. Agrell (1712) i Karol. krig. dagb. 5: 323. (Änderna) röra sig i flodens djuphet. Zetterstedt Um. lappm. 166 (1833; brännmärkt ss. icke tillhörande ”god svenska” af C. G. Myrin i Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 156). — mer l. mindre bildl.; särsk. (numera bl. i arkaiserande religiöst språk) närmande sig b. Anden han grundsöker all ting, ja och gudz diwpheet medh. 1 Kor. 2: 10 (NT 1526); jfr 1 b β. Nådennes diupheter och afgrundar. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 504 (1674). Dalin Arg. 2: 64 (1734, 1754). Själens fördolda djupheter. Göransson Undersökn. af rel. II. 1: 67 (1905).
b) [jfr d. aandens dybheder, Guds dybheder] = DJUP, sbst. 10; jfr DJUPSINNIGHET 1. (I), som .. icke hafua förståndit dieffuulsens diwpheet. Upp. 2: 24 (NT 1526; Luther: die tieffe, Vulg. altitudines satanae, gr. τὰ βάϑη τοῦ σατανᾶ, öfv. 1873: djupa läror, Bib. 1917: djupheter). Jag (är) nöjd med min filosofi utan de der vetenskapliga djupheterna. C. Stenhammar (1804) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 81. Schalin i Joukahainen 13: 196 (1906).
Spalt D 1755 band 7, 1918