Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISREKOMMENDERA dis1rekom1ende4ra l. -än-, l. 010—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DISREKOMMENDATION dis1rekom1endatʃω4n l. -än-, l. 0101— (-än1–), l. -aʃ-.
Ordformer
(förr skrifvet disrec-)
Etymologi
[jfr t. disrekommandieren, disrekommandation, ä. eng. disrecommend; bildadt ss. motsats till REKOMMENDERA, REKOMMENDATION resp. motsvarigheter, medelst lat. dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-)]
(numera föga br.) nedsätta, diskreditera; jfr MISSREKOMMENDERA. Så är migh .. af alt hierta okärt att förnimma, dhet iagh hoos Ed:s Faderl. Höghwördigheet .. skulle .. i någon måtta blifwa disrecommenderat, som skulle iagh .. migh fördristigt och förgrijpeligen hafwa uthlåtit. Växiö domk. akt. 1690, nr 403. Därs. 1712, nr 188 (: Disrecommendation). Biurman Brefst. 222 (”186”) (1729, 1767: disrecommendera). H. .. skulle disrekommenderat denna officiella svensk-tyska linie (dvs. Trälleborg—Sassnitz) såsom passagerarelinie. GHT 1897, nr 226, s. 2.

 

Spalt D 1633 band 6, 1916

Webbansvarig