Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISKREPANT dis1krepaŋ4t, ngn gg -an4t, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr skrifvet discr-)
Etymologi
[jfr holl. discrepant, t. diskrepant, eng. discrepant, af lat. discrepans (-antis), p. pr. af discrepare (se DISKREPERA)]
1) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (mindre br.) icke öfverensstämmande, afvikande, skiljaktig; jfr DISKREPANS 1. G. Dalin (1871). Wulff Rytm 166 (1893).
2) (†) oenig, af olika mening; jfr DISKREPANS 2. När resolutionerne blifwa iemförde, winna the som fleera äre accord (dvs. ense) förmonnen för the få som discrepante äre. RARP 6: 120 (1657). I fall Rådet wore discrepant, då skulle Öffwerståthållaren .. (vädja) til Regeringen och Rådet. Därs. 8: 27 (1660). Uthskottet hafver varit något discrepant. Därs. 9: 66 (1664).

 

Spalt D 1572 band 6, 1916

Webbansvarig