Publicerad 1916   Lämna synpunkter
DISKONTANT dis1kontan4t l. DISKONTENT -tän4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. diskontant, diskontent]
(föga br.) bankv.
1) = DISKONTÖR 1 a. Herndahl Handelsvet. 129 (1806). Nordström Cred. 107 (1853; se under DISKONT-RÖRELSE). Diskontenten (afräknar) redan vid summans utbetalande .. diskonten. Nisbeth Handelslex. 393 (1867). SD(L) 1898, nr 130, s. 2.
2) = DISKONTÖR 2. Nordström Cred. 281 (1853; se under DISKONTÖR 1 a).

 

Spalt D 1567 band 6, 1916

Webbansvarig