| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISCIPLINERA dis1ipline4ra, äfv. diʃ1i-, l. disip1li- resp. diʃip1li-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (discipline´ra Weste, dissiplinèra Dalin; jfr skrifningen diskiplinera F. Berg i Verdandi 1883, s. 129), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) till DISCIPLIN 3: lära (ngn) ordning o. tukt, vänja (ngn) vid tukt o. ordning. Disciplinera, aga. Swedberg Schibb. 265 (1716).
a) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] i fråga om militära förh., motsv. DISCIPLIN 3 b: bibringa (ngn) disciplin, vänja (soldater, en trupp, en här osv.) vid militärisk lydnad, ordning o. pli; lära (ngn) militärisk ordning o. tukt; numera väl uteslutande med afs. på truppens ordning, lydnad o. subordination; åtm. förr äfv. allmännare: lära (ngn) krigsmaner, inöfva (jfr DISCIPLIN 3 b β). Om någon åtskilnad är (mellan de olika moderna staternas krigsväsen), består then förnämligast uti Trupparnes beskaffenhet, uti vist sät at disciplinera them, uti Befästnings-Methoden (osv.). Richardson Krigsvet. 1: 75 (1738). Gorgias, som upfan, upsatte och disciplinerade .. (den heliga skaran) hos the Thebaner. Därs. 2: 9 (1741). At hvärfva och antaga friskt .. och starkt folk; at exercera och disciplinera hvart compagnie för sig sjelft, hörer Compagnie Officerare til. A. Ehrensvärd Præs. i VetA 1743, s. 8. Imaginera sig at våra Öfverstar böra låta sticka ut läger och disciplinera 1200 bussar med moustacher efter de fem Mosis böker. SP 1780, s. 262. Fåfängt bjuder en officer til at disciplinera sin trupp, därest han ej sjelf lefver et exemplariskt lif. Lancken Anv. t. en officers plikter 23 (1795). (Den romerske soldaten) disciplinerades med centurionens käpp. Rydberg Varia 255 (1894). Disciplinera (om soldater), vänja vid mans- och krigstukt; inöfva. Ekbohrn Främ. ord (1904). — särsk. i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: van(d) vid lydnad o. subordination; åtm. förr äfv.: väl inöfvad. (Om nya fiender bryta löst,) will wara af nödhen .. at man hafwer exercerat, öfwat och disciplinerat folk. RARP 6: 199 (1657). (Karl XII) blef på en gong en fullgod man att med sin oförlikneligt disciplinerade armée slå alla sina fiender. HSH 7: 203 (c. 1750). En liten och väl disciplinerad armée (är) i stånd at bjuda en mångdubbelt starkare, men illa organiserad, spetsen. Lancken Anv. t. en officers plikter 12 (1795). Jungstedt Milissystem 16 (1901).
b) om andra förh. än militära; jfr DISCIPLIN 3 a. Om .. icke skolpilt och gymnasist kunna utan olägenhet undervisas och disciplineras vid samma läroverk och af samma lärare, så finnes till gymnasii afsöndring ifrån skolan tillräckliga skäl. L. Westerlund i Frey 1845, s. 391. Den kristna kyrkan i Finland var, förr än hon blef upplysande och förädlande, en ordnande och disciplinerande kyrka. Schybergson Finl. hist. 1: 62 (1887). I Genève betonade Calvin de vuxnes uppfostran och disciplinering allt för mycket, för att han skulle kunna vilja lägga samma vikt som Luther på ungdomens uppfostran. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 93 (1898). Personligheten är för all uppfostran en disciplinerande kraft av yppersta slag. Bergqvist Yrkesutbildn. 10 (1911). — särsk.
α) refl.: lära sig att iakttaga ordning o. skick, vänja sig vid ordning o. skick. Om .. (isländarna) nu på fullt allvar vilja locka turister, böra de disciplinera sig. Ett så fruktansvärdt slarf som äger rum och frodas på Island i fråga om hästar, sadlar, följemän, är oförlåtligt. Engström Åt Häckl. 139 (1913). Svenskarna .. disciplinera sig villigt … De tycka om pli och skick, och det var genom sin manstukt och skicklighet i krigsyrket som de förr slogo en mångdubbel övermakt. Heidenstam Vad vi vilja 4 (1914).
β) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv. Illa disciplinerade ledamöter af majoriteten (inom riksdagen). Forssell Stud. 2: 271 (1880, 1888). Dugliga, disciplinerade arbetare. Roos Skugg. 257 (1891). jfr: Disciplinerad, städad, väl uppfostrad. Gynther Conv.-handlex. (1846).
c) i bildl. l. öfverförd anv., motsv. DISCIPLIN 3 c: lägga band på (ngn l. ngt), hålla (ngn l. ngt) i styr, kufva, behärska.
α) [jfr eng. he had been disciplined in the school of adversity] med afs. på person; ss. refl.: lära att lägga band på sig, lära att hålla sig i styr; i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: som lärt att behärska sig l. hålla sig i styr, själfbehärskad. Andra skalder skulle möjligen kunnat med uppbjudande af hela sin viljekraft disciplinera sig för göromål i ett kansli, men för Nicander var sådant knappt möjligt. Wirsén i 3 SAH 7: 106 (1892). En begåfvad och ej af pligtkänsla tillräckligt disciplinerad konstnärs håg och skaplynne. Dens. i PT 1902, nr 146 A, s. 3. Lindqvist Student. 254 (1906). Åtskilliga individer .. äro absolut ur stånd att disciplinera sig sjelfve tillräckligt för att ärligen försörja sig. Thyrén Strafflagsreform 1: 182 (1910).
β) [jfr eng. his mind .. imperfectly disciplined by nature, fr. discipliner le cœur, la volonté, l’esprit] med afs. på handling, själsförmögenhet o. d. Denna nervkänslighet hos den uppväxande ynglingen ökades genom återhållsamhet i mat och dryck och könslifvets stränga disciplinering. Strindberg Hafsb. 61 (1890). Det är ingenting som så disciplinerar ens handlingssätt, som känslan af ansvar. SDS 1896, nr 84, s. 2. (Den gamle riksdagsmannen) har lärt sig att disciplinera ej blott sitt uppträdande, utan äfven sin öfvertygelse. AB 1897, nr 281, s. 2. (En god uppläsning) angifver, att den uppläsande .. lärt att sätta sig in i en annans tankar och känslosätt, .. att förstånd och fantasi blifvit disciplinerade. O. A. Stridsberg i Ped. tidskr. 1902, s. 260. Jag kunde inte annat än förvåna mig öfver att denna darrande hand kunde disciplineras till absolut orörlighet ögonblicket före stöten (med biljardkön). Lindqvist Student. 43 (1906).
γ) öfvergående i bet.: skola, inöfva. J. O. Andersson i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1885, s. 26. Ett vetenskapligt studium af geometrien har en stor förmåga att disciplinera tankeverksamheten. Verdandi 1890, s. 103. Ingen som vet huru .. (den aprioristiska metafysiken) disciplinerat och förfinat kulturfolkens cerebrala id, .. skall kunna förmå sig att deltaga i den dumma stenkastningen på henne. Rydberg Varia 79 (1890, 1894). Den af skolan kritiskt disciplinerade mannen. A. Kock i Nord. tidskr. 1901, s. 385.
2) [jfr holl. disciplineeren, eng. discipline, fr. discipliner, mlat. disciplinare i bet.: kroppsligt tukta, aga, gissla] (†) till DISCIPLIN 5: aga l. tukta (ngn), gm tuktan (aga, straff, hot osv.) tvinga (ngn till ngt). Att dhen Högt(bemäl)de TingsRätten skal mig disciplinera till Bem(äl)te Wijtes fullgiörande. Växiö domk. akt. 1701, nr 114. Iag hoppas han lärer blifwa så disciplinerad (i domkapitlet), att han ångrar sin ostadighet (i trolofningen). Därs. 1711, nr 170. Sju Ons- och sju Fredagar skulle jag af tio personer låta mig disciplinera. Holmbergsson Florentina 39 (c. 1835).
Särskild förbindelse:
Spalt D 1523 band 6, 1916