Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIKT dik4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er dik3ter2.
Etymologi
[ordet synes vara bildadt efter nt. dickede, dickde l. holl. dikte, eg.: tjocklek, hvilka ord förmodligen användas l. användts liksom t. dicke (jfr DICKEL) i här ifrågavarande bet.]
tekn. i fråga om klockgjutning: dickel. Uppf. b. 4: 207 (1873). Arb. bok 279 (1887). Man har nu färdigt ett mur- och klibbverk, bestående af tre särskilda delar: kärnan, dikten och manteln, hvaraf den mellersta noggrant afbildar sjelfva klockan. Därs. 280.

 

Spalt D 1330 band 6, 1912

Webbansvarig