| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
DIFFIKULTERA, v. -ade.
(†)
1) göra svårigheter l. invändningar; ’sätta sig på tvären’; dels tr. l. absolut, dels refl. (abs. l. med prep.-uttr. l. att o. inf.). Saml. af instr. f. landtreg. 190 (1624). (Adeln o. ridderskapet) difficulterade sigh högeligen om dett stoora nampnett (’riksmarskalk’). RARP 2: 73 (1634). Bönderne .. hafwa difficulterat sigh myckit och wela hålla sigh wed testamentet (som K. X G. efterlämnat). Därs. 7: 70 (1660). Difficultera, göra en ting svår och vidlyftig. Biurman Brefst. 220 (1729, 1767). Jag har aldrig tänckt at difficultera härutinnan. Växiö domk. akt. 1737, nr 248. — särsk.
a) göra svårigheter vid l. invändningar mot (att göra ngt), visa sig ovillig till (en prestation), vägra (ngt l. att göra ngt). (Ridderskapet o. adeln förklarade) Att dhe för dehres Perssoner inthett difficultera sigh att föllia arfföreningen. RARP 2: 9 (1633). Grefwe Pär difficulterar bethalningen. Därs. V. 2: 156 (1655). Hwilket ächtenskap kiörkioherden Hr Germund i Kiäredha, skall hafua för samma skÿlskap skuldh difficulterat. Växiö domk. akt. 1659, nr 250. At han difficulterade fullgöra en sak, som dess klare obligation förbunde honom till. C. Piper (1712) i Hist. handl. XXI. 1: 198.
b) tveka l. hysa betänkligheter mot l. draga i betänkande (att göra ngt). Eleasar, tin stoora troheet mig för-obligerar, / At iag nu ingalunda Difficulterar. / Tig at betro .. / .. alt thet iag äger. Beronius Reb. B 1 b (1674).
c) protestera mot (ett påstående), tillbakavisa (en beskyllning o. d.). Her Sven Difficulterar, denna tiufua besköldning (dvs. beskyllning för tjufveri) på dhet högsta. Växiö domk. akt. 1654, nr 33.
d) tvifla, betvifla, tvifla på (att ngt förhåller sig på uppgifvet sätt). Hans Nåde difficulterade dem fahra medh någon sanning. Växiö rådstur. prot. 1703, s. 632. Berättandes sigh nu sedermehra fådt bref ifrån des man at han lefwer, mehn hon difficulterar och tuiflar dett wara af honom sielf skrefuit. Därs. 1706, s. 58. Difficultera, twifla. Swedberg Schibb. 265 (1716).
2) refl.: besvära sig l. klaga (öfver ett missförhållande, en orättvisa o. d.). (Bönderna i församlingen) difficultera sigh, att (herren till Segersta icke till bidraga till kyrkobyggnaden). Växiö domk. akt. 1671, nr 168.
Spalt D 1258 band 6, 1912