Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIAMAGNETISM di1amaŋ1netis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. diamagnetismus, eng. diamagnetism, fr. diamagnétisme; afl. af DIAMAGNETISK (resp. dess motsvarigheter i de främmande spr.)]
fys. sammanfattning(en) af de till magnetismen hörande företeelser som kunna iakttagas hos diamagnetiska kroppar; egenskap(en) att vara diamagnetisk; förhållandet att en kropp repelleras diamagnetiskt; jfr MAGNETISM. Edlund Årsber. t. VetA 1849, s. 59. Diamagnetismens likasom magnetismens styrka tyckes .. vara beroende af temperaturen; sålunda har Plücker funnit, att diamagnetismen hos vismut aftager med stigande temperatur. Fock 1 Fys. 651 (1855, 1861). Düben Thompson 88 (1896).

 

Spalt D 1192 band 6, 1912

Webbansvarig