Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIALLELL di1aläl4, äfv. -ä4l, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(diallele G. Dalin (1871))
Etymologi
[jfr t. diallele, f., eng. diallelus, fr. diallèle, m., af gr. (τρόπος) διάλληλος, adj. till uttr. δι’ ἀλλήλων, genom hvarandra (jfr t. ex. uttr. ἡ δἰ ἀλλήλων δεῖξις hos Aristoteles)]
log. cirkelbevis, cirkeldefinition, cirkelslut. Afzelius Log. 100 (1839, 1843). Borelius Log. 78 (1863, 1882). Cirkel i definierandet begås äfven, då man definierar två begrepp vexelvis genom hvarandra, hvilket kallas diallel. Rein Log. 60 (1882).

 

Spalt D 1186 band 6, 1912

Webbansvarig