| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DETENTION det1änʃω4n l. de1-, l. -en-, r. (l. f.); best. -en.
(i juridiskt vetenskaplig stil) besittning, innehafvande. Detention, innehafvande, besittning. Ekbohrn Främ. ord (1904). Detention .., innehafvande af en sak; besittning. 2 NF (1906). — särsk.
b) fordringsägares innehållande af gäldenär tillhörig egendom, till dess gäldenär fullgjort sina skyldigheter; jfr DETENTIONS-RÄTT. Detention ..; tillbakahållande. Ekbohrn Främ. ord (1904).
c) [jfr fr. détention ss. benämning på en viss strafform] kvarhållande af person i fängsligt förvar; jfr DETENTIONS-FÅNGE, -FÄNGELSE. Detention ..; fångenskap. Ekbohrn Främ. ord (1904).
(c) -FÅNGE~20. person som hålles i fängsligt förvar utan att vara dömd för ngn (större l. mindre) förseelse. Detentionsfångar erhöllo, enligt gammal plägsed, 4 öre kopparmynt dagligen intill dess detta förhöjdes .. till samma belopp som tilldelades bysättningsfångar. Brink Fäng.-syst. 227 (1848). —
(c) -FÄNGELSE~200. [jfr fr. maison de détention] jfr -FÅNGE. Brink Fäng.-syst. 1 (1848). Länsfängelserna äro .. både detentions- och ransaknings- samt straff- och transport-fängelser. Därs. 170. —
(c) -HUS~2. (knappast br.) jfr -FÄNGELSE. Detentionshus, arbetshus, straffinrättning, = korrektionshus. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). —
(b) -RÄTT~2. jfr RETENTIONSRÄTT. Med detentionsrätt förstås .. rättigheten att qvarhålla ett ting till dess, att en fordran är betald. Schrevelius Civilr. 2: 292 (1847, 1857). Sv.-fin. lagterm. (1883). 2 NF 6: 246 (1906).
Spalt D 1104 band 6, 1911