Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DESPEKT despäk4t, r. l. m., fordom äfv. n. (r. l. m. A. Oxenstierna 1: 53 (1612), Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 160 (1645), G. Dalin (1871) m. fl.; n. Bidr. t. Åbo hist. I. 2: 70 (1624), Oxenst. brefv. 10: 104 (1628), Consist. eccl. Abo. prot. 297 (1659) m. fl.); best. (ss. r. l. m.) -en (Oxenst. brefv. 11: 629 (1632)).
Ordformer
(dispeccht Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 165 (1632))
Etymologi
[jfr t. despekt, eng. despect, af lat. despectus, sbst. till despicere, eg. se ned på, af de, ned, o. specere, se, skåda (jfr SPEKTAKEL o. SPÅ); jfr ASPEKT, RESPEKT]
(numera knappast br.) ringaktning, sidvördnad, förakt; skymf, nesa, smälek, vanheder. Hvilked vore H. M:tt till all som störste despect och förklenring. A. Oxenstierna 1: 59 (1612). Huruledes .. mine officerer nu (då växeln ej infriats) der motte liggia medh skam och despect. Oxenst. brefv. 9: 362 (1629). (Rådman Hans Larsson) beswärar sig, at M. Larss hafuer giort honom stort despect, öcknemnat honom, etc. kallat honom och rådet Anthi-Christi. Consist. eccl. Abo. prot. 297 (1659). Abrahamsson 162 (1726). Domqval begick den, som, utan att begagna sig af remedia juris, privatim eller publice med Domstolens despect klagade öfver orätt. Nordström Samh. 2: 617 (1840; efter handl. fr. 1615). G. Dalin (1871). Ekbohrn Främ. ord (1904).

 

Spalt D 1029 band 6, 1911

Webbansvarig