Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DERIVATION, sbst.2 (beträffande uttalet se DERIVATION, sbst.1), r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. derivation af fr. dérivation i motsv. bet., tidigast: (fartygs) afdrift, vbalsbst. till dériver, (om fartyg) drifva, följa med strömmen, (med folketymologisk anslutning till det mot DERIVERA svarande dériver l. till ett likalydande verb med bet.: lossa ngt som är fastnitadt) af ä. fr. driver, af eng. drive (se DRIFVA, v.)]
(numera föga br.) mil. afvikelse åt höger l. vänster som en ur ett reffladt eldvapen skjuten kula gör under sitt lopp, afdrift. Jochnick Handgev. 29 (1863). Hazelius Artill. 16 (1865). Uppf. b. 6: 53 (1875).

 

Spalt D 994 band 6, 1910

Webbansvarig