Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DENTITION dän1titʃω4n, l. -iʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. dentition, af lat. dentitio, vbalsbst. till dentire, få tänder, afl. af dens, gen. dentis (se TAND)]
med.
1) tändernas (successiva) frambrytande; i sht om tandsprickningen (jfr slutet); jfr TANDNING; äfv.: tid(en) för tändernas frambrytande; jfr DENTITIONS-TID; äfv. om hela tandutvecklingen. Svår, förr äfv. dålig dentition. Skörbjugg, Maskar, svår Dentition, Tandplågor, m. m. veta de (dvs. indianerna) icke utaf. A. Afzelius i Litt.-tidn. 1795, s. 199. [jfr eng. difficult dentition, nylat. dentitio difficilis]. Dålig dentition. Hvasser Sm. skr. 1: 181 (1839). Dentitionen räcker vanligen från 7:de månaden efter födseln till 2:dra årets slut. Fougelberg Tänd. vård 28 (1849). Ljunggren Käksv. 78 (1894). F. Samuel i Nord. tandläkaretidskr. 1904, s. 42. 2 NF (1906). — särsk. [jfr t. die erste, zweite dentition, eng. the first, second dentition, fr. la première, seconde dentition] i förb. den första dentitionen, tandsprickningen, den andra dentitionen, tandömsningen l. tandväxlingen. AHB 57: 5 (1871). S. Ribbing Barns fostr. 5 (1892). Sjukdomar .. under första och andra dentitionen .. utöfva ett väsentligt inflytande på tändernas struktur. Lenhardtson Tandläkek. 36 (1897).
2) (mindre br.) konkret: tanduppsättning, omgång tänder. B. F. Fries Årsber. t. VetA 1835 36, s. 38. En andra eller permanent dentition. Sundström Huxley 78 (1874). Tänder af en tredje dentition. Ljunggren Käksv. 67 (1894).
Ssgr (i allm. till 1): DENTITIONS-ANOMALI103~1002 l. ~0102. äfv. konkretare: fall af abnorm dentition. Sjöberg Fört. ö. sv. tandläkaresällsk. saml. 9 (1889).
-DIARRÉ~002. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. —
-TID(EN)~2. Assur Tandsjukd. 21 (1799).

 

Spalt D 927 band 6, 1910

Webbansvarig