| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEKREPITYD dek1repity4d l. de1-, äfv. 01—, sällan DEKREPITUD -ɯ4d (äfv. uttaladt på fr. sätt), r.; best. -en
(mindre br.) ork(es)löshet, ålderdomssvaghet; jfr DEKREPITET. Jag erkänner gerna, att detta stycke .. ej har mycket värde. Men att det skulle förråda någon decrépitude, tror jag icke sjelfva publiken .. vill tro på. Tegnér 6: 342 (1839). NF 3: 982 (1879).
Spalt D 550 band 6, 1909