Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEKONTENANS dek1ontenaŋ4s l. de1-, l. -oŋ-, l. 01—, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en.
Etymologi
[liksom t. decontenance af (ä.) fr. décontenance, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. contenance (se KONTENANS) l. i anslutning till det sistnämnda ordet bildadt till décontenancer (se DEKONTENANSERA)]
(föga br.) (hastigt påkommen) brist på fattning, (plötslig) handfallenhet l. häpenhet l. förlägenhet; jfr DEKONTENANSERA. G. Dalin (1871). Lyttkens o. Wulff Utt. (1889).

 

Spalt D 539 band 6, 1908

Webbansvarig