Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEGRADERA deg1rade4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (degrade´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEGRADATION (se d. o.).
Etymologi
[fsv. degradera (i bet. 1 b), jfr isl. degradera (i bet. 1 b), t. degradieren, eng. degrade, fr. dégrader, af mlat. degradare, af de, ned, från, o. gradus, steg (se GRAD)]
1) (†) afsätta, fråntaga (ämbetsman l. ståndsperson) hans rang l. värdighet l. ämbete. Af thetta angifuande wart rådet och hela menigheten förorsakat, at degradera för(enämn)de Michael Glinski oc skilia honom, såsom en förrädare ifrån all sin myndighet och setia honom in vthi fängelse. Petreius Beskr. 2: 37 (”36”) (1614). Hwilke Bref (dvs. Grips adelsbref) Rid(derskapet) och Adelen holla vthi högsta respect, ock inthett kunna degradera någen af Adel och wårtt Stånd. RARP 3: 364 (1644). Andersson Frem. ord (1845, 1857). jfr: På jorden led den degraderade Guden (dvs. den från himlen förvisade Vulkanus) nöd. Tessin Bref 1: 169 (1752). — särsk.
a) [jfr eng. he was formally degraded from the priesthood, fr. dégradé du rang des Césars] i förb. med bestämning inledd af prep. (ut)af, (i)från. Wij wele icke heller någhon ifrån sådana Embeter degradera eller afsättia, medh mindre än han för rätta ifrå sitt Embete lagligen dömd blifwer. Stiernman Riksd. 655 (1611). Emädan han af Turkiske Keijsaren af denna sin arfweliga Dignitet ey Degraderas kan. Lagerberg Dagb. 12 (1710). Då han sig .. infunnit, förkunnades honom arrest .. samt at han .. vore degraderad ifrån .. alla sina Embeten. PT 1758, nr 23, s. 1.
b) [jfr motsv. anv. i fsv., isl. o. mlat.] (med särskilda ceremonier) högtidligt afsätta (innehafvare af kyrkligt ämbete: präst, klosterföreståndare l. dyl.). Derföre så skole de (dvs. ifrågavarande präster) degraderas, och gäll och prest (dvs. prästämbete) ifrå them tages. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 60 (1604). Stiernman Riksd. 656 (1611). Wordo och på samma Möte (i London år 1102) för skänneligh Okyskheet skull tije Abboter affsatte och degraderade. Schroderus Osiander 2: 625 (1635). Degradera, taga wigzlan medh besynnerlige Ceremonier ifrån enom. Lex. Linc. (1640; under exauguro).
2) nedflytta (ngn) från hans grad l. rang l. stånd l. ställning till lägre dylik(t). (Konungen i Frankrike) trodde, at et Riks-Råd (i Sverge) blefve degraderadt, då det blef Kongl. Råd. Oelreich 541 (1755). En sådan degradering, som det innebar, att han (dvs. O. M. F. Björnstjerna), hvilken såsom utrikesminister enligt grundlagen hittills haft lika rang med justitiestatsministern, nu skulle komma att sättas under den nye statsministern. De Geer Minnen 2: 192 (1892). Det var det gamla församlingsrådet eller presbyteriet .., som nu (dvs. under medeltiden), degraderadt, men aldrig upplöst, blef biskopens senat (dvs. domkapitel). Lundqvist Domkap. 1 (1897). jfr: De (dvs. fosforisterna) hafva icke en gång försmått mig, hvilken de i sin vredes grymhet degraderat till djekne. E. Sjöberg 342 (c. 1821). — särsk.
a) mil. nedflytta (befäl l. underbefäl, i Sv. numera bl. underbefäl af korporalsgrad) till lägre tjänstegrad; äfv. (i sht förr): öfverflytta (krigsman) till trupp med mindre anseende; fråntaga (regemente) dess högre rang. Nordberg K. XII 2: 295 (1740). Om en Officer förbryter sig blir han degraderad till gemen på viss tid. A. Hülphers (1760) hos Leinberg Vårt land 2: 110. Krigsart. 1795, 4: 15. Degraderad göre lika vakt och exercice med Manskapet. Krigsart. 1798, 14: 66. De orsaker, som föranlåtit Kongl. Maj:t, att under den 12 Oktober sistlidet år degradera Dess gardes-regementer. Crusenstolpe Mor. 6: 284 (i handl. fr. 1809). Dreyfus .. hade af krigsrätt .. dömts till degradering och deportation för lifstiden. 2 NF 6: 850 (1906).
b) [sannol. efter eng.] oeg.: nat.-ekon. om (arbetares) nedflyttning från högre till lägre klass i socialt afs. Äfven de ekonomiska degraderingarna, nedflyttningarna från högre till lägre klass, komma till uttryck i de statistiska talen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 436 (1894). Steffen Lönsyst. hist. 1: 192 (1895).
3) i öfverförd o. bildl. anv.: nedsätta, förringa, förnedra, försämra.
a) med nära anslutning till 2. De stora palatsen (i Zaragoza), fordom bebodda af den aragonska adeln, ligga i ruiner eller hafva degraderats till hyreskaserner eller magasin. NF 18: 182 (1894). Hvad en generation proklamerade som det högsta och bästa, degraderade ett nytt släkte till strunt och hugskott. Janson De första män. 78 (1906). (†) (Vi) få i låga dörrar och dammiga läktaretak, så farliga blessurer på våra dyrbara Coeffurer, at de innom kort tid nog degraderas til sophögen. SP 1779, s. 326.
b) (numera knappast br.) i annan anv. Seden Kongh Göstaff degraderade deth adelige standh och frelse, som wore de ypperste i riketh. H. Bielke (1593) i HSH 7: 56. Altså menar hon (dvs. en prästdotter) och nu här med (dvs. genom att gifta sig med en bonde) icke göra sig någon orätt eller degradera sitt stånd. Växiö domk. akt. 1690, nr 336. Dalin (1850). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). — (†) refl. Stoora Syndare .., huilka sig degradera medh sijna margfalliga Missgerningar, .. till thet nedersta heluetit sig nidh sänkia. S. Nicolai Likpr. ö. O. Erichson B 3 a (1639).
Ssg (till 1 o. 2; se för öfr. under DEGRADATION): DEGRADERINGS-STRAFF1030~2. = DEGRADATIONS-STRAFF.

 

Spalt D 486 band 6, 1908

Webbansvarig