| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEFINIT def1ini4t l. de1– (defini´t Weste), adj. n. =.
— jfr INDEFINIT.
1) bestämd.
a) språkv. — särsk.
α) [jfr de nylat. termerna forma definita hos Aurivillius Cogit. 75 (1693; i fråga om sbst.), Molander Förespel 26, 27 (1753; i fråga om sbst. o. adj.), status definitus hos Hof Skrifs. 170 (1753), substantivum definitum hos Tiällmann Gram. 161 (1696) m. fl. likartade förb., samt eng. definite (form) om adjektivets svaga form (i ä. eng. o. t.)] (numera föga br.) i uttr. definit form o. d., förr äfv. definit kasus, bestämd form, definit substantiv, adjektiv, substantiv, adjektiv, i bestämd form (se BESTÄMD 8 a α); jfr DEFINITIV, adj. 2 a. Som i indefinit casus, bör ock i definit få skrifvas hjessen och hjessan, hjernen och hjernan. Leopold i SAH 1: 190 (1801). Ett Subst. eller Adj. säges vara Definit .. eller stäldt i definit form, när det åtföljes af definita artickeln. Moberg Gram. 28 (1815). Äfven i definita slutformen en, et blir ljudet e ganska svagt vid ett fortare uttal. Enberg Sv. spr. 18 (1836). Hahnsson (1888).
β’) [jfr motsv. anv. i nylat., t. ex. hos Tiällmann Gram. 166, 237 (1696), samt hos Maupas Gram. et synt. gall. 39 (1623; om fr.) o. hos Lagerström König 45 (c. 1740; om eng.); jfr äfv. motsv. anv. i eng. o. fr.] om den bestämda fristående artikeln. Agardh o. Bruzelius Fr. gramm. 6 (1807; om fr.). Bestämd (Definit) Artickel kallas .. Sing. den, det; Plur. de, som sättes framför Adjectiver. Svedbom Sv. spr. 50 (1824).
γ) (föga br.) i förb. definit genitiv, epexegetisk genitiv, definitiv genitiv (se DEFINITIV, adj. 2 b). Sundén Sv. spr. 177 (1882, 1885).
δ) (ny anv.) i förb. definit species, bestämdt species (se BESTÄMD 8 b). Noreen Vårt spr. 5: 76 (1904).
ε) [jfr motsv. anv. i nylat., t. ex. hos Duëz Le vray et perf. gvidon 233 (1653; om fr.)] i förb. definit pronomen, om de personliga, possessiva, demonstrativa o. relativa pronomina; jfr BESTÄMD 8 c. Definita eller bestämda kallas sådana pronomina, som brukas, där sammanhanget verkligen ger besked om hvem eller hvad som åsyftas med pronomenet. Beckman Sv. spr. 62 (1904).
ζ) (föga br.) i fråga om verb; särsk. om verbets finita tempora; jfr BESTÄMD 8 d samt INFINITIV. Definita (Bestämda) (tempora), hvilka uttrycka Subjektets tillvarelse och dess förhållande till Predikatet, tillika med bestämmandet af en förbigången, närvarande eller tillkommande tidpunkt. Borelius Sacy Allm. spr. 70 (1806). jfr Noreen Vårt spr. 5: 273 (1908).
b) [jfr eng. definite integral] mat. i uttr. definit integral, integral tagen mellan bestämda gränser för den oberoende variabeln, resp. de oberoende variablerna. Sedan de (dvs. integralerna) blifvit bestämda emellan sina gränsor, kallas de .. definita integraler. Nycander Lardner 224 (1837). Derivera en definit integral i afs. på en konstant. Björling Integralkalk. 57 (1877). C. W. Oseen i Arkiv f. mat. II. 23: 5 (1906).
3) [jfr nylat. inflorescentia definita; jfr äfv. eng. definite inflorescence, fr. inflorescence définie] (numera knappast br.) bot. om sådan blomställning där hufvudaxeln slutar med en toppblomma hvarunder utgå vanl. en till två blommor, under hvilka i sin ordning nya blommor kunna utvecklas: begränsad; jfr DETERMINERA(D). Man hänför väl numera allmänt de hos vexterne förekommande olika former af blomster till 2:ne hufvudslag, de definita med descenderande utvecklings-ordning och de indefinita med adscenderande. Agardh Vextsyst. method. 58 (1858).
Spalt D 463 band 6, 1908