Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DECISION des1iʃω4n l. de1(-schón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. decision, af fr. décision, af lat. decisio, vbalsbst. till decidere (se DECIDERA)]
1) (numera föga br.) motsv. DECIDERA 1: afgörande (af en fråga, en tvistig sak), utslag, skiljedom (mellan olika meningar). Annerstedt UUHist. Bih. 1: 106 (1613). Stiernman Com. 3: 100 (1662). Swedberg Schibb. 262 (1716; bland fremmande ord .., som .. merendels onödigt brukas). En så granlaga saks decision (kunde) då stadna på de mäst olika observationer. A. Planman i VetAH 24: 124 (1763). Jag har ofta förargat mig öfver Tidningskrifvare, som uti recensionen inflicka sina omdömen och decisioner. SP 1780, s. 283. En tredje persons decision emellan uppgifterne. Berzelius Kemi 5: 886 (1828). NF (1879). — särsk. om beslutande församlings afgörande af en parlamentarisk fråga, domstols afdömande af ett rättsfall, utslag, dom, beslut. Sådane måhl må opskiutas till samptlige Ständernes decision. RARP 9: 106 (1664). Therefter kan den (dvs. riddarhusordningen) tagas före punctevijs til decision. 2 RARP 4: 59 (1726). Då klagomål til honom (dvs. justitiekanslern) inkomma öfver högre och lägre Ämbetsmäns i Riket försummelse uti Tjänsten .., åligger honom, at .. målet .. hos Kongl. Maj:t föredraga, och Dess nådiga decision afvakta, huruvida det dess vidare Ämbets eller annan handräckning erfordrar. Civ. instr. 419 (1773). Kunde ock jag begifva mig ifrån mit påstående om decision i nuvarande Pleno. Ad. prot. 1800, s. 213. A. Ulrich i Språk o. stil 7: 174 (1908; anf. ss. gängse i Svea hofrätt o. syftande på den del af en dom l. utslag, som innehåller hofrättens afgörande i saken l. målet).
2) (föga br.) motsv. DECIDERAD 2: beslutsamhet, energi. Att .. på ett fullkomligen afgjordt sätt med den förtviflade vanmaktens decision uppresa sig mot honom (dvs. Gud). Nyblæus Forskn. III. 2: 125 (1888; referat efter N. F. Biberg).
Ssgr (till 1): DECISIONS-GRUND103~2. Sannolikhetsbevis .., hvilka bevis .. blott ega subjektiv giltighet d. ä. gifva en decisionsgrund, för det kunskapsegande eller -sökande subjectet mellan tvenne möjliga sätt att bestämma objectet. Ribbing Log. 40 (1879).
-RÄTT~2. beslutanderätt. De mål som ej vidare til Riksens Ständer höra, än at deras yttrande däröfver äskas, Kongl. Maj:ts höga decisions rätt altid obetagen. Ad. prot. 1786, s. 17. D. v. Schulzenheim i LBÄ 2—3: 68 (1797).

 

Spalt D 438 band 6, 1908

Webbansvarig