Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DANZIGER, adj. oböjl.
Ordformer
(dan(t)z- A. Oxenstierna 2: 124 (1612), Nisbeth Handelslex. 363 (1867) m. fl.; dans(s)- Oxenst. brefv. 3: 51 (1623), Därs. 11: 700 (1637) m. fl.; -iger A. Oxenstierna 2: 124 (1612), Nisbeth Handelslex. 363 (1867) m. fl.; -i(c)ker Oxenst. brefv. 3: 51 (1623), Därs. 11: 700 (1637) m. fl.; -icher Oxenst. brefv. 1: 372 (1627), Därs. 3: 222 (1631) m. fl. — Om dannskere Hist. handl. 20: 167 (c. 1585) se anm. nedan)
Etymologi
[jfr ä. d. dansker, af t. danziger, oböjl. adj., afl. af stadsnamnet Danzig, jfr DANZIGARE]
(†, utom i ssgr, se DANZIGER-) (attributivt) adj. till DANZIG; jfr DANZIGSK. Dett, som de Dansiker köpmänen sist uthi Tälie berettade. Oxenst. brefv. 3: 51 (1623; måhända ssg). 12 Tunn(or) Dantziger och Stettiner dito (dvs. äpplen). Stiernman Com. 2: 746 (1653); jfr DANZIGER-ÄPPLE. Den 23 sistledne hitkom en Danziger tremastad Galliote (ett slags fartyg). SP 1780, s. 237. Äldre danziger mått och vigter. Åstrand 1: 175 (1855).
Anm. I vissa förbindelser tyckes DANZIGER hafva användts ss. ett slags gen. till DANZIG, i andra är det möjl. att fatta ss. ssgsform (se DANZIGER-). Dantziger stadh. A. Oxenstierna 2: 124 (1612). Then egensinnige Dantziger seglatzen. Oxenst. brefv. 1: 696 (1631). Vårt En-, Rönn- och Häggbärs bränvin .. skulle kunna vinna företräde för både Chemnitzer och Danziger bränvin. Fischerström 3: 338 (1781). Det berömda Danziger-Aqvavit, i folkets mund (i Danzig) kalladt Danziger guldvatten. Nisbeth Handelslex. 363 (1867) [efter t. danziger goldwasser]. — Enstaka förekommer äfv. formen dan(n)skere i en dylik svårbestämbar förbindelse. R. Ludvigsson i Hist. handl. 20: 32 (c. 1580). Her Johann Kostche, Dannskere stadz castellann. Därs. 20: 167 (c. 1585).

 

Spalt D 367 band 6, 1907

Webbansvarig