Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYRENAISK syr1ena4isk l. sy1r-, äfv. -a4isk l. -aj4sk, l. CYRENEISK -e4isk, äfv. 4isk l. -äj4sk, äfv. CYRENISK syre4nisk, stundom KYR- kyr1– l. ky1r- l. kyr-, adj., fordom ngn gg äfv. i substantivisk anv. (med substantivisk böjning pl. -er Apg. 6: 9 (NT 1526)). adv. -T.
Ordformer
(kyrenaisk Hammarsköld Philos. hist. 1: 103 (1825; i bet. I 2); kyrenæisk Held o. Corvin 1: 269 (1846; i bet. I 2). I bet. I 1 användes numera regelb. formen cyreneisk (kyreneisk), i bet. I 2 regelb. formen cyrenaisk (kyrenaisk))
Etymologi
[jfr t. cyrenaisch, kyrenaisch, kyrenäisch, eng. cyrenaic, fr. cyrénaïque, af lat. cyrenaicus, af gr. κυρηναϊκός (se CYRENAIKER)]
I. ss. adj.
1) hörande till l. härstammande från Cyrene. De Cyrenaiske Judar. Bælter Jesu hist. 6: 482 (1760). Cyrenæiska landet. Carlstedt Herodot 2: 156 (1833). Cyreneiske män. Melin Hel. skr. Apg. 11: 20 (1865).
2) filos. som hör till, har afs. på cyrenaikerna o. den af dem företrädda filosofiska riktningen. Agesias .. en Cyrenaisk Philosoph. Wennerdahl Lex. myth. 28 (1748). Den Cyrenaiska (sekten). Eberhardt Allm. hist. 1: 174 (1766). Rydberg Schlosser 2: 232 (1857). Wallerius Platon mot Protagoras 85 (1902).
II. (†) i substantivisk anv. The Libertiner, och the Cyreneisker. Apg. 6: 9 (NT 1526). Cypreske män och Cyreneiser (sannol. tryckfel för Cyreneisker). Därs. 11: 20.

 

Spalt C 299 band 5, 1905

Webbansvarig