Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CLOWN kla͡u4n, äfv. kla͡ω4n, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||(ig.); best. -en; pl. -er, ngn gg -s (Wenström (1891), Puck 1904, nr 25, s. 3).
Etymologi
[jfr t. o. fr. clown, af eng. clown, af ä. eng. clowne, cloine, cloyne, rå l. ohyfsad l. klumpig person, ”bonde”, tölp, ”lustig person” i ett skådespel, gycklare, narr. Det eng. ordet är sannol. lånadt från ngn nedertysk dial.; jfr mnt. klu(w)en, klo(w)en, klo(i)n, fris. klönne, klünne, holl. kloen, äfvensom nyisl. klunni, sv. dial. klunn, sv. KLUNS, d. dial. klunds m. fl., hvilka alla urspr. betyda: klump, klots, knubb, knöl, knuta, block, sedan: klumpig l. tölpig l. rå l. ohyfsad person, ”bonde”, tölp. Se Skeat Etym. dict. (1882), Murray samt Kluge o. Lutz Engl. etym. (1898). Med afs. på bet.-utvecklingen jfr DRUMMEL, KLUNS, KNÖL, LURK m. fl. (jfr Friesen Mediagem. 59 (1898))]
1) i fråga om förh. i England i slutet af 1500- o. början af 1600-talet: utförare af den komiska rollen i ett skådespel, ”lustig person”, gycklare, narr (ss. typisk person en fortsättning af ”lasten” i en föregående tids moraliteter); hos Shakspere representerad af ngn typ ur det lägre folket, t. ex. en bonde, en tjänare l. en handtverkare. Lénström Poes. hist. 2: 128 (1841). Clownen .. egde rätt att när som helst inträda på scenen (och) afbryta de talande, .. hans anföranden .. voro öfverlemnade åt hans egen fyndighet .. Ej sällan förekommo utbyten af kvickheter mellan publiken och clownen. Schück Elisabet. lit. 79 (1881). Dens. Shaksp. 258 (1883). Ring Teat. hist. 193 (1898).
2) i fråga om moderna förh.: pajas, gycklare; särsk.: gyckelmakare som uppträder vid cirkusföreställningar för att roa publiken under o. mellan de egentliga cirkusnumren. (Pantomimskådespelaren) hade på sig hela en clowns narraktiga kostym. Backman Dickens Pickw. 1: 44 (1871). Svahn Öfverligg. 61 (1885). (På kaféerna i Paris) uppträda ofta clowner, negersångare och qvinliga akrobater. Kaufmann Verld. hufv. 75 (1887). Jag såg och såg — min egen min / af clown, som är allena, / hans vissna kind, hans trötta grin / af fjasko på arena. Fröding Stänk 15 (1896). Clownen M. med sin lilla kloka ponny. SvD 1902, nr 21, s. 5. Musikaliska clowns. Puck 1904, nr 25, s. 3. — särsk. i uttr. spela l. agera clown, äfv. oeg. Kaufmann Pariserlif 32 (1885). Sullivan, som agerar clown i urskogen för en sup, eller två. Zilliacus Hågk. 143 (1899). — jfr DVÄRG-CLOWN m. fl.
Anm. En stundom förekommande afledning af clown (i bet. 2) är clowneri [jfr eng. clownery] ss. beteckning för clownupptåg o. d.; äfv. oeg. om (dramatisk) föreställning o. d. som (gm sin tarflighet) påminner om clownupptåg. Nya pressen 1894, nr 29, s. 3. (Ett) karnevalsskämt, där poesien och ej clowneriet sitter i högsätet. PT 1904, nr 51 A, s. 3. En mera tillfällig afledning med samma bet. är clownism. Kaufmann Pariserlif 29 (1885).
Ssgr: CLOWN-AKTIG3~20. —
-ARTAD~20. Hjulsport 1898, s. 144.
-KOSTYM~02. —
-UPPTÅG~02, äfv. ~20.

 

Spalt C 253 band 5, 1905

Webbansvarig