Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHINJONG ʃinjoŋ4, r. (m. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrifvet chignon)
Etymologi
[jfr t. o. eng. chignon, af fr. chignon, ä. fr. chaaignon, chaignon, chinon osv., biformer till chaînon, länk, ring, af chaîne, kedja (se CHAÎNE)]
under skilda tider (i Sv. särsk. i slutet af 1700-talet o. på 1860- o. 1870-talen) o. på skilda orter af kvinnor buren hårklädsel, bestående af en i nacken fäst, af eget hår l. af löshår hopvirad stor o. lös knut; hårpung; jfr FLÄT-, PUFF-CHINJONG. Chinjongen är förbränd och genomblött solhatten. Bellman 1: 145 (1771). (Fr.) Chignon betyder ock Chinjong el. det slätt och obundet upsatta bakhåret. Björkegren (1784, under chignon). Fordomdags hårklädsel med chignon och pudradt hår. Mag. f. konst 1838, s. 16. NF 3: 291 (1878). SDS 1903, nr 151, s. 3.
Ssgr: CHINJONG-NÄT03~2. —
-VALK~2. valk öfver hvilken en chinjong rullas. Framhåret .. bildar en fläta, som .. tjenar till fäste för chinjongvalken. Freja 1874, s. 159.

 

Spalt C 143 band 5, 1904

Webbansvarig