Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHEVELYR ʃev1ely4r l. ʃe1v-, r. (f. G. Dalin (1871), Wenström (1891)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. chevelure, af fr. chevelure, af ffr. cheveleüre (motsv. it. capellatura, span. o. port. cabelladura), ytterst af lat. capillus, hår (jfr KAPILLÄR)]
om håret på en människas hufvud: hår; äfv.: peruk. Perukbärande karlar .. ägde .. ett nederlagsfä (dvs. förråd) af chevelurer, .. som de sjelfva kunde bepudra. K. Lilljebjörn Hågk. 17 (1838). Sturzen-Becker S. arb. 2: 215 (1861). Ett och annat tag med en messingskam i den dammiga och motspänstiga chevelyren, rocken, mössan och lifremmen på, och så står vår soldat åter morgonfrisk och fullfärdig. Quennerstedt Ind. s. 53 (1887). Varia 1903, s. 534.

 

Spalt C 131 band 5, 1904

Webbansvarig